Kritik man kan rikta mot Tom MacDonalds verk – vilket i sitt esse – äntligen är en blomma som lyckats veckla ut sig från den 40 år gamla musikgenren hip-hop, är att essens kommer före existens; men – i Toms verk uttrycks essens som essens – fast som ett epifenomen av existens.
Denna kritik skulle man även kunna rikta mot Metallica då de var som bäst.
Trots denna determinerade trasighet – är de störst på marknaden i sina respektive genrer.
Hur bra låtskrivare Tom MacDonald är – ser man tydligt i då han förvandlar ett tråkigt beat som Eminem gjort – till guld (i låten Dear Slim)
De låtar där han är ensam upphovsman – är de bästa av hans material.
Om man tar William Blakes terminologi; oskyldighet uttryckt som epifenomen av erfarenhet.
Men, det är något oerhört gripande i Metallicas musik – tydligast hört i deras mästerverk ’To live is to die’ – som gör att essensen känns på sin rätta oskyldiga plats..
Kornel Kovacs gör rätt då han i en intervju i Dagens Nyheter kritiserar ’såsig ambience’; det är sånt sentimentalt skits om Lars Winnerbäck och Thomas Andersson Wij sprider idoliseringen av uppgivenhet och överklassdyrkan med..
Lars Winnerbäck i låtar som ’Om du lämnade mig nu’ – kombinerar den såsiga ambience med ett fruktansvärt arrogant överklassbudskap; Lars Winnerbäck antar där att ’ifall du lämnar mig nu’, så skulle han ta till sig ’en yngre som fjäder i hatten’ – han antar alltså att det alltid finns ’en frukt’ för honom att plocka, ’vart än han nu vänder sig i världen’! –
Någon som han antar är helt besatt utav hans svulstiga stil-bild – och som är beredd ’att värma honom om natten’ !
’Jag har byggt upp min överdrivna status genom att vara en politisk idiot – och – de små fittorna som sett mig på TV och tidningar – är alltid beredda att öppna sina små fittor för mig’
’men – hrmph – ”bara om du lämnar mig nu”.. he he – hajar du hur populär jag är och hur stort privilegium du har att vara min tjej – hey?’
Så som Adolf Fredriks Musikklasser bandet Satan Djävulen parodierat det;
Satan är min bästa vän
Satan djävulen!
Denna maxim verkar Lars Winnerbäck etc. tagit fasta på;
Det syndigaste Tom MacDonald gjort – var att köpa Eminems beat för 100 000 dollar – men en dålig smak baserat på en förebild i barndomen kan väl ändå ursäktas?
Hur som helst har Tom MacDonald gjort en enastående låt av skiten – och döpt den till ’Dear Slim’ – och detta är väl hans intresse för musiken i ett nötskal; som Torsten Föllinger sa: Jag är en potatis-artist!
dessutom har han igenom detta kvarlämnat en intressant jämförelse; och vi kan enkelt se att populariteten inom musiken är nästan identisk med hur mycket internationella kapitalet anser att den kan gynna deras sjuka intressen; Tom MacDonald torde annars vara 1000 gånger större i världen än Eminem…
Musikaliskt sett är dock Tom MacDonald inget speciellt; de flesta refränger likt annan rapp – tycks mera vara till för att grejen ska kunna kallas ’låt’ och inte ’spoken word’ – men – med tanke på hur grym rapp det annars är – drunknar denna brist i flödet av fantastisk zikhr – som helt ohämmat slår upp mot tidens PK-diktatur…
Mitt uppriktiga tips till Tom MacDonald är att ta bort allt han gjorde innan sitt sammanbrott; ’cause this is a break-down generation’, man känner i det verket libidon pysa, och hur han använder sina lyssnare för att tvätta sitt dåliga samvete – ; vi är inte betalda för att vara hans psyko-analytiker – utan vi betalar honom för hans verk!
”Sammanbrottet” s.k. gjorde honom frisk från sådant kladd; bara ännu ett bevis för att s.k. ”psykos” är sättet att bli frisk från samhällets hjärntvätt.
Det är svåröverskådligt hur mycket Nova – Toms fru betytt för honom; han avgudar nog sin hustru..
Toms livshistoria är ganska enkel: han var förälskad som ung i en tjej, blotta tanken på henne var hans riktmärke – sedan bröt han det genom att ge sig in i pornografiskt baserade sex-relationer – då sprang det fina i hans tidigare kärlek fram – och han började ta sig fram som rappare – när han träffade Nova och blev känd – kände han bitarna falla på plats; han hade svingat sig upp till en Nr. 1 position.
Det verkar som att Tom MacDonald själv inser den vidriga anstrykningen i hans pre-sammanbrottet-verk; och markerar detta genom att bara släppa singlar – så att man inte ska missta de tre dåliga 14/15 års albumen – för hans riktiga verk.
Tack Nova!

Because the admin of this website is working, no uncertainty very shortly it will be
renowned, due to its quality contents.
Everything is very open with a clear clarification of the issues. It was truly informative. Your website is very useful. Thanks for sharing!
A truly contemporary work mixed with intelligent and playful writing.
Cheers Marcus.
Saved as a favorite, I love your site!