Torsten Föllinger om sin tidiga självinsikt ”mamma det är nåt fel på mig. Kan du älska mig i alla fall.” Och det kunde hon!

’Att behöva se en bögdjävul som dig!’

’Men tänk på mig! Jag måste se mig själv i spegeln varje dag!’

’ja.. Djävla snyggt nylle du har!, alltså…’ då började hela gänget skratta och ledaren som försökt komma igång med sin attack och redan rört armen nästintill i trans i ett: vi ska nog se till att det ska göra ont för dig att se dig själv i spegeln hädanefter!, började själv skratta åt min kvickhet. Ja, men det är ju sant att för stor självkärlek, eller ska man kalla det uppblåsthet, i fixering vid sitt eget utseende.. Ja.’

Här tog Jack vid ordet: jag vet vad du vill ha sagt käre vän, att sånt kan föda homosexuella impulser som kan leda till perversitet. Jesus förstod detta och skanderade: den människa som inte hatar sin far och sin mor, sin syster och sin bror, och ja, OCKSÅ SITT EGET LIV, kan aldrig bli min lärjunge. Och där är nyckeln: då jag tittar mig i spegeln ser jag mina egna fel.

Dock, när jag tittar på andra är jag MER älskande. I mitt fall är det alltså om möjligt fel att jag är mig själv närmast. Man säger att man inte kan älska andra om man inte älskar sig själv, men i detta fall betvivlar jag det. En egenkärlek som bygger på att fästa sig vid hur bra och snygg man är i jämförelse med andra föder en föravigande, där man bara är nöjd så länge man känner sig viss om sitt eget företräde i jämförelse med andra. Och denna spricka inom sådana själar får dem att famla efter ’den andra’ av samma kön, som också känner sig liknande skön.

Dom fixerar sig sålunda på vad som har varit och inte framtiden, och så vill dom göra två y kromosomer och kvinnan i en framträder dess tydligare med tiden likt transor som spelar sig efterbliven. Hur blir man alltså vid detta mer feminiserad än tidigare?, jo, det tycks vara så, att ett självmedvetet förnekande av x:et, kvinnan, då enligt Schopenhauers ’Världen som vilja och föreställning’, som William S. Burroughs konkluderade med att: Schopenhauer kom fram till att existensen var förnekelsen av självmedvetandet. Dvs. det man förnekar finns hos sig själv, blir ens existens. Så som i det här fallet, där man förnekar en x; kromosom, och pga. blir feminiserad.