vanförställaren – vanställer objektet den är vidrig mot
vill inte se nåt gott –
pga. avundsrot(en)
det blir en föreställning i projektion –
där den vill skriva sin egen myt –
in i historien.
En myt om sig själv – som nån räddare –
Eller frälsar-typ –
När den i verkligheten, (är den som orsakat)
Enbart är ett avundsjukt kryp.
Förminskandet av offret tar tag –
Och då cynismen inte biter –
Så blir vanförställaren gal(en) –
Den måste ha det till –
Att offret ’är’ det den vanföreställer –
Och då det penibla faktumet om dess egen knapphändighet –
Så skyles över –
Av än mer svulstiga falska anklagelser.
Så måste den ha med mobben på tåget –
Annars den int mer våget –
Så blir då en mobb lätt förledd
Av den ytliga charmen hos psykopaten –
Och avundens välde tar vid –
Och sedan leder det till splittring och strid –
Och i slutändan krig.
Då försöker alltid den första orsaken se rättfärdig ut .
Då den inte vill kännas vid att den orsakat det bittra slut.
Men denna självrättfärdige kräk –
Har ingen talan i dom ’stora’ sammanhangen –
Utan får hålla till godo att ha varit en liten bricka i ett spel –
Som styrs av plutokraterna.
Att ha varit använd en tid –
För att det passade in i deras snobberi av subversiva syften.
Och – ett tu tre –
Så är den plötsligt syndabocken.
Om det går fel.. .. dvs.
