Vanförställaren

vanförställaren – vanställer objektet den är vidrig mot

vill inte se nåt gott –

pga. avundsrot(en)

det blir en föreställning i projektion –

där den vill skriva sin egen myt –

in i historien.

En myt om sig själv – som nån räddare –

Eller frälsar-typ –

När den i verkligheten, (är den som orsakat)

Enbart är ett avundsjukt kryp.

Förminskandet av offret tar tag –

Och då cynismen inte biter –

Så blir vanförställaren gal(en) –

Den måste ha det till –

Att offret ’är’ det den vanföreställer –

Och då det penibla faktumet om dess egen knapphändighet –

Så skyles över –

Av än mer svulstiga falska anklagelser.

Så måste den ha med mobben på tåget –

Annars den int mer våget –

Så blir då en mobb lätt förledd

Av den ytliga charmen hos psykopaten –

Och avundens välde tar vid –

Och sedan leder det till splittring och strid –

Och i slutändan krig.

Då försöker alltid den första orsaken se rättfärdig ut .

Då den inte vill kännas vid att den orsakat det bittra slut.

Men denna självrättfärdige kräk –

Har ingen talan i dom ’stora’ sammanhangen –

Utan får hålla till godo att ha varit en liten bricka i ett spel –

Som styrs av plutokraterna.

Att ha varit använd en tid –

För att det passade in i deras snobberi av subversiva syften.

Och – ett tu tre –

Så är den plötsligt syndabocken.

Om det går fel.. .. dvs.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *