En del av Birgit Nilssons tragiska historia berättade Torsten Föllinger för mig. Offentligt var hon en riktig dunderkärring som beskrev sig själv att hon sjöng med fittan. Ja!, för ini helvete anamma. Men, en djup sorg dolde sig där bakom över att hennes föräldrar aldrig riktigt accepterade hennes yrkesval. De ville hon skulle bete sig som vanligt folk och bli bonde precis som dem. Föra traditionen vidare. Inte nån smutsig artist, som ju vettigt folk förr i tiden kallade dem. Bland annat så var Torsten med till familjegården en gång, och mamman klagade att ’Birgit ju inte ens kan ta ett högt c’ varvid Torsten gjorde ögon och sa ’det kan hon visst, det har jag nämligen hört. Får jag vara så fräck och fråga ifall fru Nilsson själv kan det’ varefter kärringen, alltså Birgits mor, slängde ur sig ett helt klart och välklingande högt c. Birgit Nilsson tog slutligen livet av sig.