Torsten beskrev den idealiske vänskapen, sådan man kan observera mellan hundar och katter som växer upp tillsammans, som trots att de är genetiskt naturliga fiender, inte uppfattar den andre från den aspekten: eller som Henry David Thoreau sa: ’jag tycker bättre om människor än om principer.’
Profet Muhammad ger inte bara denna attityd sitt godkännande, utan prisar attityden, genom att uttrycka negationen av den: Ett av Domedags folkets kännetecken är att alla är förälskade i sin egen åsikt. Detta kan vi se tydligt idag, då inte ens barndomsband bland vänner kan se bortom en viss individs förkastelsedom över avgudadyrkan framför TV:n som Domedagsfolket alla verkar utföra utan diskretion, utan de preferenser de fått till sig där är allt som gäller.
Vad innebär det då att vara förälskad i sin egen åsikt? – Ett exempel: många kvinnor är förälskade i en viss man – men i slutändan så byter de ut sin åsikt mot han: det att de talat sig varme inför varann om mannen – blir huvudsak – och icke kärleken till honom: så att så fort han gör nåt fel – eller är på dåligt humör den dagen – vänder de sig alla bort i förnekande. Men samtidigt; kärleken har fått dem att växa in i varann – så unga tjejer som växt upp i sin förälskelse accepterar att denne man tänker helt olikt det övriga samhället. Jag antar att vi måste fastställa nån slags balans.. Nåväl – till Torsten berättelse på hans gård i Hölö i YtterJärna hade Torsten massa djur: en var en stor Golden Retriever och den andre en tupp. De älskade varandra. De kommunicerade så att hunden slickade tuppen med sin stora tunga – varvid tuppen ’kurrade’ och riste på kroppen. Som tack hämtade tuppen ett litet korn och lade framför hunden att äta.
’Den där stora äta det lilla!’ brukade Torsten säga till tuppen och skratta det hjärtliga skratt som var en utav denna stora personlighets kännetecken.