’Ifall jag nu ska förklara det på ett krasst vetenskapligt sätt, ignorerande all poesi av saken, så ser det ut på detta sätt: jag har redan uttalat sanningen att jag tidigt märkte att jag var oförmögen till min själva konstitution att begå brottsliga handlingar, om så bara att inta droger. Anledningen var att jag trots min ödmjukhet var nära människor i allmänhet. Jag var inte som nån sentimental porrgris som försökte sig trycka på människor för att försöka hantera en inre ångest uppkommen ur en känsla av separation. Inte heller var jag en kapabel brottsling. Så vad jag gjorde var att identifiera mig med paranoid skizophreni, denna mest fruktade term betecknande en fruktansvärd separation.
Kjell Espmark bekräftar den bild jag härefter kommer ge, i sin pjäs: Rosenkrantz mot Guildenstern, vilket jag, med ett tränat öga, havande träffat både Odd Wingdahl och Espmark personligen, med stor sannolik kan tolka som en anticipierad konversation mellan just Espmark och Wingdahl, och inte Olof Lagerkrantz och Lars Gyllensten. Odd Wingdahl skriver att litteraturen är en anticipierad konversation; alltså ett framtida förväntat sammanstrålande. Och det är just här som jag vill peka ut det hela: Guildenstern (Espmark) säger i pjäsen till Rosenkrantz (Guildenstern): Du inser inte att det är en fråga om nåd, och att det är genom nåden som epifanin nedstiger i en. Varvid Wingdahl svarar: Du med dina gamla kyrkofäder. Huvudsaken är inte hur man når fram, utan att vi båda eftersträvar samma uppflammande insikt.
Varvid Guildenstern svarar: Du försöker bryta dig in i den ogripbara världen med kofot!, det är ett brott mot förutsättningarna av varje irrationell kunskap.
Som Mathilda Gustavsson i mina ögon, eftersom jag personligen själv känner till bakgrunden, bevisade i sin bok ’Klubben’, var att Svenska Akademien, i ledsagande av Odd Wingdahl själv, sysslade med, var sexuellt utnyttjande av unga tjejer. Du frågar mig om hur Wingdahl kan stjäla inspirationen från andra: genom att utföra det som kallas brun-magi, dvs. att frammana den automatiska skriften genom det som de skriftlärda i alla tider varit ökända för, även på Jesus Kristus tid: dvs. det som Mathilda Gustavsson tar upp: att använda sex som en drog, vilket i mina ögon är mer skändligt än att använda preparat likt opium och marijuana som naturen skapat. Det kallas ’automatisk skrift’ eftersom inspirationen i en sådan ohelig union, genom mekanisk friktion (dom kallar det för ’sex’) kommer som ett brev på posten. Därför säger Profet Muhammad: Paradiset är inte för den man som tillåter sin hona att förlusta sig med andra män.
Man brukar prata om att ’det pirrar’ när man är i närheten av någon man har känslor för, som man är kär i: detta är ett tydligt tecken på den magnetism man brukar prata om vid attraktion: att man dras till varandra. ’Diabolo’ betyder bokstavligen: att separera. När alltså, sådana som Odd Wingdahl försöker ta sig in i den ogripbara världen med kofot, genom att förlusta sig med kvinnor som egentligen tillhör andra män, så uppstår EN FRUKTANSVÄRD SEPARATION; och däri kan du utläsa den teologiska logiken i mitt val av ämne att börja mitt författarskap med: Paranoid Skizophreni. Vad alltså följer i mitt tal efter detta, är med tydlig logik, ett sätt att sammansvetsa det gapet som uppstår vid liknande i mina ögon brottsliga handlingar, genom att vara på väg mot upplysning: att identifiera sig med objektet för fruktan, på ett sätt som leder till genialitet. Och däri, så kan man i detta fall inte separera person och verk: utan mitt verk vittnar för min person; liksom man SKA separera verk och person i fallet Wingdahl, eftersom han, åter i upprepandet av Kjell Espmarks ord: försöker bryta sig in i den ogripbara världen med kofot; dvs. han stjäl genom sin dekandenta livsstil, tydligt nedtecknat i Mathilda Gustavssons bok: Klubben, inspiration, genom otuktens fusion, om du så vill, uttryckt på ett litet poetiskt sätt.
Som Juri Lina påpekar är magi ett medvetet förflyttande av eterenergier: dessa brun-magiker, så som William S. Burroughs gav dem öknamnet som, sysslar med ett djävulskap vilket nu är uppenbart. Man kan numera även säga det högt tack vare det gedigna arbetet av journalisten Mathilda Gustavsson, och informationen ansågs så graverande, att Svenska Akademien, utsatt för sanningens ljus, höll på att upphöra pga. den. Det är alltså numera exoteriskt att ha den ståndpunkt jag här förfäktar. Sju Akademiledamöter avgick permanent på kuppen. En av dem, Klas Östergren, har även skrivit en ’Rapport’ som han benämner det, i sin bok Renegator – om hur han som Akademie-ledamot övernattade i Akademiens våningar – blev utsatt för s.k. honungshällor – som han dock var klok nog att inte gå på – och tillslut erkände åtminstone en av kvinnorna som försökte få honom på linan – att hon jobbade för Odd Wingdahls bästa vän, den s.k. Kulturprofilen, som ju blev dömd till 2,5 års fängelse för 4 av de många våldtäkter han begått mot unga svenska kvinnor med Akademiens goda minne. Det står klart i vittnesmålen Mathilda Gustavsson tagit fram, att det är uträknad djävulskap vi har att göra med, vad Allah i Qu’ranen benämner som: Dom är sjuka i huvudet, eller snarare värre. Detta var satt i system, och Akademiens fler-hundraåriga anseende, användes för att övertyga kvinnorna om en övermakt som fick många att hamna i klorna på denna liga. Krasst sett kan man se hela denna kriminella verksamhet som ett häleri; genom att utnyttja kvinnorna sexuellt på detta dolda vis – tänker sig brun-magikerna usurpera inspiration – och på detta vis har dom byggt upp sina författarskap, genom att använda sex och maktberusning som en drog. Jag vill att ni ska vara modiga nog att se den rosa elefanten i rummet – då den ju är så uppenbar, även om ni nu då arbetar för ett system, som är uppbyggt för att genom alla medel skyla detta upprörande faktum. Så, genom honungsfälla ville kulturella terroristerna med Kulturprofilen i spetsen göra Klas Östergren honungs-hällad.
Jag har redan talat om R.H. Blyths observation att det att frivilligt identifiera sig med objektet för fruktan har anstrykningen av zen i sig.
Denna mystiska upplysta process har sedan upprepats på objekt efter objekt tills vi kom fram till det som du nu pratar om, svenska akademien och kungahuset. William S. Burroughs pekar i ’Cities of the red night’ ut att sex är identifikation. Alltså: när dessa den sista grisarna använder unga svenska kvinnor likt droger för att formulera sin litteratur och bygga en fruktansvärd bländande strålglans omkring akademien med omnejder, vad tror du då är den nödvändiga uppoffringen att ta till, för att hindra den totala utbredningen av otuktens välde?, om inte att, ifall du kommer i det läget, identifiera dig med en stol i akademien och giftermål med Prinsessan? Du kanske förstår logiken?
Och ’lagsystemet’ som ju bara är ett fiasko till skämt, styrs av sådana ’höga herrar’ som Nils Ferlin benämnde som ’herrarna som styr’, ’idag en kättare imorgon en martyr titlarna beror på herrarna som styr’, som drar i trådarna bakom kulisserna och vars sak ni som jobbar här inte har en aning om att ni tjänar. Odd Wingdahl själv sade till Mathilda Gustavsson som avslöjade svenska akademien som den hemliga orgie institution sådana som jag och Torsten Föllinger hela tiden visste att det var, som den sofist han (Wingdahl) ju är, medvetet tänkande fel så som satan att hon ’inte visste vilka intressen’ hon i verkligheten tjänade.
R.H. Blyth beskriver zen som upplysthet som en typ av andlig orgasm. Han skriver: vi är inte direkt upplysta, inte heller är vi inte upplysta, utan vi är alltid precis på väg att bli upplysta. Riktigt nog pekade han också ut att zen inte var en produkt till salu på den allmänna köttmarknaden, utan starkt sammankopplad med överklassen av beslutsfattare, i vissa fall kanske ett avant garde av mer äkta koleriskt temperament, mer verklighets – nära än beslutsfattarnas politiskt nödvändiga sangviniska saktmodighet.
Som jag pekat ut tidigare så är sex och pengar två sidor av samma mynt. Det är fortfarande coolt att ’flip a coint to the system’ eller som Tom Macdonald rappar: it used to be cool to flip a bird to the system, now it’s trendy to play weak and an potential victim. ”it’s my race, it’s my weight, it’s because I’m a Christian! I hate the internet and anyone that has an opinion!” R.H. Blyth skriver i ‘Zen and sex’, i sitt verk på sju volymer: Zen and zen classics: the aim of zen is sex. Man får ta det hur man nu vill, men i Islam består livet av tre saker: arbete, bön och äktenskap. Äktenskapet ses som livets kulmination. Odd Wingdahl skriver själv att ’så fort människor får makt får dom svårt att tåla intelligens i sin närhet, ty sann intelligens återbördar allt till nollpunkten’. Jesus säger: älska din fiende, och Profet Muhammad säger ’att vara intelligent är att igenkänna Gud.’
Och Odd Wingdahl talar i samma verk citerat från nyss; Meteorer, om sin egen rädsla att förlora makten, att få ett ofördelaktigt besök från ’fru FORTUNA’ och har däri utarbetat taktiken att ’inte lyssna’. Han säger att han intar denna halsstarriga hållning för att ’slippa tänka’, slippa ’producera antikroppar’ mot den ’filosof’ som står framför honom i ’kläder 10 år gamla’ (här visande sitt usurpatiska sinnelag, försökande som är regel vad gäller honom snarare än undantag, dominera med dolda allegorier). ’Usurpati’, kommer rent språkvetenskapligt från ’use’ dvs. att man använder andra för sina egna syften, och det räknas som en pati, dvs. en sinnessjukdom. Order ’use’ självt, kommer, så som du hör, från jews, alltså judar, som ju traditionellt sett är mest sammankopplat med detta genom att ta ränta på lån, på det viset har dom ju tagit kontroll över stora delar av världen, och styr ondskan från ISISrael. Vi kunde tydligt detektera Wingdahls pati på detta område, då han ansåg att jag skulle ’användas’ för att, så som Akademi-ledamöterna nästan utan undantag begärde, flocka unga vackra flickor till Akademien, och höja hans status i världen mer permanent, samtidigt som han tänkte sig att jag ’aldrig mer återvända’, då förtrycket över mig förväntades pågå resten av livet (vilket ju den hade gjort om jag inte hade flytt), och fullständigt misshandla mig till oigenkännlighet genom ’psykiatrin’. Men, det var även något annat, som appellerade på honom när jag anspråkslöst kom till Akademien: nämligen att ta hämnd för vår gamla fejd, som han inte för ett ögonblick hade glömt, fast jag faktiskt hade gjort det, förföljd och misshandlad som jag blivit av systemet: det att visa sin nimbus, sin fräcka makt över mig, genom att jag skulle offras ’åt förnuftet och smaken’, som han anses realiseras genom B-media, jude-pressen, och så offra mig under sitt idolskap, han tyckte detta var att ’ha smak’. Nåväl, han lyckades inte så bra, och nu är det han som är utstött ur societeten, och det med rätta, och ses ned på, som en snuskgubbe som våldtar unga svenska flickor. Han föll på eget grepp så att säga, och det är inte mer än rätt åt honom.’ Det var nämligen nog för honom att han hade haft fel om mig, att jag inte var nån tönt, så som min älskade Ulrika upprepade ekande hans ’slutsats’ bara efter att ha känt mig under puberteten. Hans långsinthet är inte att ta miste på, och det retade honom att hela allmänheten inklusive Ulrika nu tyckte att han hade haft helt fel gällande mig, faktiskt fundamentalt fel, så fel att han framstod som löjlig. Så när jag frågade om jag kunde lämna in dikter på Akademien för att skydda dem från att kastas bort i min tuffa livssituation, kunde han inte göra annat än att hånle i mjugg, och tänka att nu kunde han ta en riktig hämnd: vad var då hans hämnd?!, vad bestod den i?, jo, att istället för att erkänna mitt verk, stjäla det, och hävda att han själv hade skrivit allt som var bra som jag skrivit, samtidigt som han skulle få mig att framstå som en ömklig figur som han ’hjälpte’ mot förtrycket han själv satt efter mig. Litet som Stuart Mill som Strindberg nämner i En blå bok, som fick vanföreställningen att allt han skrev härrörde från hans hustru då han snott henne från en annan man. Denna kvinnodyrkan, som Strindberg talar om, som kommer utav liknande usurpation. Sedan skulle han så att säga alltid kunna, ifall det behövdes, fortsätta sin mytbildning genom att fortsätta hävda mina geni verk för sina egna, som han i hemlighet kommunicerat till mig, för att ’rädda mig’. Nåväl, systemet köpte givetvis lögnen, och gör det fortfarande, hela tiden försökande ömka mig som något obetydligt som ’känner kändisarna’ och ’kändisarna’ ’räddar honom nu igen’, när i verkligheten förhållande på ett plan är motsatt och omvänd: det är jag som inspirerar dessa s.k. ’kändisar’, och fullträffade verk som lyckas för dem, är i stort sett byggt eller helt taget ur material jag själv producerat fram. Profet Muhammad råkade även ut för samma sak från den skriftlärda jude som nedtecknade Qu’ranen åt honom, som plötsligt påstod att han var den som skrivit det. Så fenomenet är inte okänt i världshistorien. Varför kritiserade Kristus t.ex. ’ve er Fariseéer och skriftlärda’?, .’