Nu såg jag nåt som jag missat med Jalle hitills. Han är så kät på det motsatta könet att han imiterar det. Hans tystnad är att fångas av en stormvind, inte den mottagande tystnad som kännetecknar mannen , där mottagandet är en vuxens sätt att låta potentialen växa hos den svamlande. Detta kan ses, så som Jack Kerouac beskrev den även, en annan, sol och vårar utom Jalle, Neal Cassady, att han står med litet nedböjt huvud och lyssnar ”liksom en boxare som mottar instruktioner”. Han tål precis som de han imiterar inte i hans ögon pinsamma tystnader, direkt så uppstår då i Jalle den vanförställda inbillningen att ’audiencen är klar, låt mig boxa på dig litet med baktal, min tystnad i att ha lyssnat är nog för att uppväga i sociala vågskålen din litet tvekande tystnad’. THE SOUND OF SILENCE. Han har liksom aldrig tänkt på att man kanske tystnar för hans ’silence roars’, men här inte ett lejons vrål, utan oljud som är rädd för tystnaden hos den andre: samtalspartnern. Men Jalle kan liksom bara digga det ena eller andra om man nu säger så: han kan liksom bara bokstavligen gå på. Och det är så han ’charmar’ de underliga kreatur som uppskattar sån apkonst, som man ju ändå måste kalla det, när hela helvetet brakar loss i natten, och allt för den normale ter sig avgrundslikt, och mardrömslikt, och man ser dom som fångats av sexets mörka tyngdpunkt viska insinuerande fingrar för läpparna, att ’efterfesten är reserverad’ för dom små konstnärerna, och deras epigoner. Och dom småler mot den dom tänkt stöta ut, och glirar med ögonen tills den ’påhängsne’ (som dom felaktigt kallar henne) känner sig helt slut och utdränerad. Kanske söker den, medan dessa fån tror sig segla högt på förnekande tystnaden, en förvattningsprocess. Vissa kvinnor fyller sina bröst, andra som är killar kanske går hem och runkar till nakenbilder. Medan den fatala återupplevandet av förställandets process, liksom dyker upp i minnet, likt satsandet på fel häst. Medan dom jubelidioterna springer med flashes i sina händer till nästa festival, där priser med årens falska saktmodighet delas ut till envar. Och det där flinet fastnat någonstans, jagandet efter berömmelsens svans, som vet att lägga korten rätt, för att utkoras till att vara i alla fall rätt hett. Det är rätt när det går lätt, citerade Clea en vännina ikväll. Lätt! Ja, så var det med den saken.
Don’t buy anything with these barcodes.