Den drivna konstnären återbetalar en skuld – enligt lars winnerbäck – ’en svårplacerad skam’ . Idealisten är med största sannolikhet en utväxt – av den drivna (vill utdrivna). Han har drabbats av allahs nåd – den ångestdrivenhet som den svårplacerade skammen födde, finns kvar hos idealisten som ett kärt minne av hur djävla fel allt kan gå – och han fortsätter då ge för allahs nåd – av kärlekskänslan han nånstans lärt sig – trots att han egentligen inte längre alls behöver.