Och don Quijote tänkte, Allah säger i sura Stjärnan av inträngande ljus styrka: så låt dem se, denna mänsklighet vad den blivit skapat från! Den har blivit skapad från svagheten för en vätska!, framspringande från mellan ryggraden och revbenen!, och don Quijote tänkte vidare, där han låg i dulcineas famn, hon klappande honom över hans hår: även om man plågas inombords av sina porrminnen måste man låta svagheten tala ur det inre!, man får inte bli hård, som en mental oxymoron.
Ja!, även om man så har en ursäkt, och råkat ut för nakenbilder i sökandet efter den gömda, men nu icke erkända, men förutvarande populariteten, i tvånget att se nakenheten i det desperata sökandet efter räddningen, från tortyren hos inkvisitionen, i det desperata hoppet att undkomma dess klor-het.. Ja!, även då måste svagheten i traumatiseringen som likt en skugga av en pouleice bil bakifrån som genomsyrande jagar flämtande efter evigheten.. Ja!, även då!, tänkte don Quijote och såg upp i det blå medan dulcinea saktmodigt strök med handen över hans ljusa hår.
Även om man så blivit svag, av satans hårdhets krav, och lurats av en jude, en av satans utvalda folk, att ’titta på litet riktig pornografi istället’ och att t.om Rebecka gör det för att få inspiration till sitt sexliv’ och fallit för det en gång, efter det injektionen fått en att känna sig som en bajskorv. Ja!, även då måste man låta färgen skina igenom, och sväva diffust på molnet tills solstrålarna skiner igenom.
’även då, även då’ tänkte don Quijote saktmodigt medan hans tankar liksom ögat mötte det blå, och dulcinea så sakta, klappade med handen, så sakteligen, över hans ljusa hår.
A holocaust that never happened to justify it happening all the time he denied. A jolly good old fellow