Och skökan tänker – litet stolt och självgott – att hon ju blivit upphöjd av översteprästen – och står där litet självgott smackande – litet små fet som en gris som inte vet den ska offras ’bajskor..’ tänker överste prästen – då han närmar sig – seende henne stå där i den självgoda positionen litet låtsat casually lutad mot en dörr post – av gyllengul sandsten – givetvis tuggande käkbenen – i No-sfär projektion.. ’många idioter troende på samma stora lögn bli verkligen ett reellt massförstörelse vapen..’ tänker hinner han reflektera.. innan hon ser upp med det där ’självklara’ flinet på sitt motbjudande ansikte som han bara känner av som förnimmelsen utav krossat glas..
’heeej..’ säger hon så där kort och litet självklart men ändå hållande distansen av självgott i en låtsad spelad förvånadhet som skär i hans själ som knivar av vidriga och motbjudande rörelser.. han kände liksom hans skinn höll på att spricka av det motbjudande i hela scenen..
’hjärntvättade mongloida idioter kan också vara kåta.. men ack så knapphändiga – så man inte ens kan använda dem som horor..’ tänkte han medan hon stod där och gjorde sig till, kråmande kroppen i en nervositet som kändes likt myror i byxorna..
’när ska kärringen komma till poängen??’ tänkte han allt mer förskräckt – och kom sen ihåg en rad av självaste påven: ’en idealist är bara en person som vet att hon inte kan sälja sina tjänster..’ nu hade hans pojkar gjort sig i ordning för offer ritualen : ’äntligen’ tänkte han, dessa kom ut bakom honom nu i sina svarta huvor, och han såg hur haggan frös till litet vid åsynen – men ändå fortsatte låtsas som det regnade och han och hon bara råkat söka skydd i samma vindskydd för natten..
’åh vad skönt det ska bli att sprätta upp halspulsådern på en sån bajskorv som du!’ tänkte han förnöjt – medan han såg in i haggans ögon – som öppnade sig i skräck när dom svarta huvorna grep tag i henne istället för att – som hon i sitt smickrade tillstånd ju självklart inbillat sig – bara casually varit på väg förbi ’paret’ hon och han som stod där och ju små kall pratade så trevligt – helt vanligt och normalt ”dom där svarta huvorna var litet skräckinjagande – men jag antar dom är på väg in i templet’ .. han kunde höra hennes mekaniskt tråkigt förberedda slentrianmässigt ’ursäktande’ kommentar – som hon förberett och sedan lett sitt spruckna knapphändiga leende rakt in i hans ansikte – och stått litet så där med kroppen – viftande med den svulstigt motbjudande bakdelen litet förstrött ut i luften spridande en viss odör utav oxymoroner ur anushålet..
Nåväl.. – det lyckades hon aldrig med – och han kunde höra hennes vrål längre bort i korridoren intill offer kammaren dedikerat till Satans hymner – som redan ljöd från de inre rummen och den ännu längre in i labyrinten – initierade slutliga offerkammaren efter skändelsen och tortyren när småfet idiot först huggits tag i hade hon inte hunnit förstå poängen just som en kossa som leds till slakten lett ledd då hon fortfarande sett ängen..
Hennes första kommentar: ’det här var skämt..’ ’skämt du och jag en skälm..’ svarade han casually utan att tveka minsta sekunden.. ’antar jag!!’ skrek hon litet senare innan vrålen började som var mycket tillfredställande för mina sinnen..
Översteprästen hade lyckats i sin narcissism: det var det som var skillnaden mellan honom och ’bajskärringen’ som han kallade den nu slaktade blodpölen av idioten – som trott hon varit något och råkat höra sanningen han varit betvungen att uttala för att bemöta Abrahams intelligenta argument – men var han tvungen att erkänna det. Abraham VAR begåvad.. han brändes dock upp som offer åt Satan – det hade ju översteprästen beordrat.. Egentligen så är det jag skälv – tänkte översteprästen förnöjd.. som är bajs-utan-like – he he.. – men – det vet ju ingen förrän jag beordrar mina initierade satanist sektmedlemmar att offra just DERAS kroppar åt Satan – idolen.. Statyerna vi karvar i attraktiva former symboliserar just this! Att de blir dyrkansvärda objekt för allmänheten som lyckas i sin narcissism.. ’psykopaternas herravälde’ kallar dissidenterna det: en DNA lycka of the chance of nature – om man får säga – tänkte översteprästen – medan han stod ett ögonblick i det nu skönt tysta templet efter skriken och vrålen och stönen i offer ritualen och stirrade ett tag framför sig.. och resten ska helt enkelt vara lydiga skatteslavar och ifall någon utav dessa råkar höra eller se när slottsherren utför en sann handling – så som det EGENTLIGEN ÄR – eller uttalar en sanning som inte ju är menad för de öronen – SÅ MÅSTE DEN OFFRAS – ingen spricka för komma fram i den perfekt fina fasaden’..
’nåväl’ gick han över till nästa ämne – ’nu måste jag gå och kontrollera att Abraham bränts helt till aska..’