”Till havs! Till havs!”

.. över de höga bergs-hällarna ända tills han kom till andra sidan – där fanns kor som tuggade fradga – han gav dem ur sitt bröd-paket – de slickade hans hand. Igenom en vacker bosättning – nu plötsligt stod där en radiomast – stor och ful… han försökte finna en väg förbi dess hemska område – men var tillslut så illa tvungen att gå förbi den… ned för en backe kom han plötsligt in på rid-spår – detta var Kungliga slottets marker. När han kom fram till stora vägen- stod han länge vid grinden och kikade in på Sandemar-slott – han tyckte sig se hur glada de som bodde där var att se honom… En Saab kom körande uppför slottsallén – emellan ekarna – när föraren kört ut igenom grinden körde han fram till Nils..
’hej…’
’hej…’ sa Nils kort
’vad gör du här…’
’jag står och ser in på det vackra slottet…’
’varför det`…’
’det vore skönt att bli väl mottagen…’
’vad heter du?…’
’Nils…’
’vart kommer du ifrån?…’
’Svenska Akademien…’
’det finns ett härbärge fem kilometer härifrån som heter Rysseviken, vill du att jag ska köra dig dit?…¨
’jag kommer ifrån det hållet – jag är på väg till Dalarö…’
’nu!… vill jag att du går härifrån – jag vill inte mera se dig stå här – okej?…’
’hej…’ mannen gick in i sin bil – när han startat motorn och var på väg att köra där ifrån vevade han ned rutan…
’du hörde vad jag sa väl?…’
’ja…’

När mannen kört därifrån – gick Nils den vackra stigen emot stranden…
Träden susade underbart en kvinna antagligen en hundvakt, gick med massa terriers i koppel. Nils – kom fram till stranden & slängde ned sin väska i sanden. Vattnet var kallt men han vadade ändå ut i det & simmade även en liten bit… vågorna sköljde in ifrån Sydöst… därute låg havet… Han vandrade in i Dalarö igenom de vackra gränderna… lade sig & sov en stund på bänken vid hotellet… musikerna började spela, han gick in i Hotellets trädgård & köpte ren blåbärssaft – vilken han drack – han tyckte att musikerna kände igen honom & spelade extra vackert för hans skull, han väntade på att själv bli uppbjuden att framföra någonting… Hotellet hade även en affär – han gick in där – när plötsligt en kör började sjunga på andra sidan utav passagen – han ställde sig i porten & lyssnade… senare råkade han träffa en modebrud ifrån Söderkvarteren där han bodde – han sa att han inte hade några pengar men att han var på väg till sina föräldrars landställe på Ornö…
”den heter ju ’Ebbas dröm’… ” sa hon – menande – han – blev förvånad – var det verkligen sant att han blivit invald i Svenska Akademien?… han – steg så på färjan – när biljettkonduktören kom, sa han att det var emot hans principer att betala för bensin – men att konduktören kunde få en dikt i utbyte emot den lilla tjänsten att låta honom korsa med färjan – över till Ornö –
konduktören såg inte lycklig ut över detta – & sa – att han får väl resa tillbaka igen – ’kommer inte på fråga… ’ sa han tvärsäkert… – vid avstigningen smög han pressande galant förbi konduktören & vandrade snabbt uppför gatan – vackra Ornö!…- snart – skulle han vara hos sina..

Kolnäsviken