Recension Lars Winnerbäck Neutronstjärnan

Lampan i Mässing / Vad gör det om hundra år / Rosor och Champagne, är ett erkännande om en statydyrkan som Lars precis som de allra flesta män skäms för. Titeln med order ’mässing i’ baserar sig på ett parti ur William S. Burroughs Den nakna lunchen, i början av kapitlet The Examination: Nickel nudes sixty feet high with brass genitals soaped themselves under gleaming showers. Det är ungefär som skämtet om slipsen att ’den värmer litet på solar plexus’ varvid din samtalspartner trycker fram ett litet pilskt flin och säger: polar sexus!. Det ligger stor potentialitet i ett sådant erkännande, även fast det drabbar som en sinnessjukdom. Musiken och kontextuella fånigheter får man svälja på köpet. Annars så är skivan en hängiven dedikation, där Lars tar rygg på ’en gammal vän’, nationalskalden som inte är Lars Winnerbäck, och det vet han. ’ta gröna linjen norrut, till festen som aldrig ville ta slut’. Lars Winnerbäck plockar upp redan kända och högst erkända tidsbilder och låter dessa under skivans gång flyta förbi slutna ögon som försökt blunda för eländet, men som inte längre klarar av den ignorans som fått den att leva i ett illusion, den blinda tron. Han tror sig se den stora förebilden, en Strindberg, i drömmen straxt innan ’solen stod opp’. På det sättet är skivan en kommentar till nationalskaldens huvudverk (i bägge betydelserna) och med tiden kommer det vara relevant, när tidens tand vittrat det verkliga sammanhanget, i den kontexten. Mycket stämningsfullt uttryckt lyckas Lars Winnerbäck ta rygg på ’en gammal vän’ i samtliga låtar. Umbärliga är dock de tre låtarna jag nämnde i början, han lyckas i Neutronstjärnan, vilket nog egentligen syftar på ’Neutrinosstjärnan’ vilket är en ganska annorlunda sak, i en existentialistisk nerv. Det hela är som ensligt spöklikt – för att låna Björn Svenssons term: ’spöklikt modulerade stämningar’. Man kommer obevekligen att tänka på Staffan Hellstrands ’Lilla fågel blå’ i samma hjärnsträng som uttrycks i hänfördhet inför det ideal som nationalskalden inspirerat Lars Winnerbäck till.