En väns ide om ’en tidigare svaghet’ vad gäller en ogynnsam reaktion om man ser ’nya avbildningar’ är liksom en pervers fegis logik då man åker tåg: den söta tjejen som du vill sätta dig vid!, så vågar du inte ty: tåget är ju halvtomt!: men – dess längre in mot stan ni kommer, du nu sittande där borta och sneglar mot henne – dess fullare blir tågvagnen – tills du inte längre skådar din förälskade alls! Ty tåget har nu blivit fullt!
Allah pratar om människans skugga i vers 48 Sura 13, berättar Allah för oss, om man tolkar det, att när libidon är aktiv, så finns en fara i katharsis upplevelsen man upplever, där Dramatik är rätt term: du är säker på exakt vad du känner, men osäker på allting annat, att Frestaren kommer in, och som den reptil den är, så drar dess skugglika väsen ditt sinne åt reptilhjärnans håll: det är då som du kan bli förblindad av avbilder om du avnjutit eller t.om. bara betraktat sådana: ty, jämvikten mellan libidon och reptilhjärnan hamnar då i mönsterminnet: amukhdhala. Ifall du istället likt Burroughs tar libidon plus reptilhjärnan så hamnar du i den manliga litteratur som startade med Junky och Queer. Queer varande en praktisk handbok i William Blakes poetiska aforism: Gentle reader, know that in a former time, love sweet love was thought a crime.
Allah berättar även för oss, att våra skuggor är ö m h j ä r t a d e.
