7.
Jag sitter här och väntar sval / är första vårkvällen, där pölarna synes liksom hav, / speglande himlens blånad och inga kval, jag själv grubblar. / men, liksom spindelnät, är landet fångat / i många vi(l)ssna själar som grät / då deras kärlek kramades ur / i den falska, ack så falska anklagelsen: sjuk! // det var så man kallade dissidenterna här / och all världslig flärd, födde istället en inre misär / som gruvliga kval, hal var politikernas sfär / all deras skydd, långt bort från himmelsk dygd hette: att du är trygg. // men – det inre trycket som, kom som att svälja blixtens dån / var fel sätt att värma på, så Karmat sade oftast så: / din ignorans, likt luftens balans, i åskslaget sitt – där distansen mäter lång distans, mellan molnen / där blixten träffade mitt i prick, på samma sätt, stal din ignorans, det själens dans, i det du där elektriciteten fick – var liksom ett långt borta mord / där satans bedrägliga ord, ditt hjärta träffade prick, / och din dönickar värld, där en inre misär, drog färgen ur allt levande // nu är du här, utöva civil olydnad medan ännu är – tid. Tiden den bär tillslut frukt; till slut, till slut, håll ut..
Lasse B kom till salen och höll denna plädering inför dom förstockade öronen av judarnas korrumperade lakejer:
Skäms ni inte för er själva?, vilka åbäken åt Big Pharma, vilka horor ni är? Har ni ingen skam i kroppen?. Att kalla er själva för läkare när ni är dumma åbäken som mördar mänskligheten! Massmördare som tydligt visar på sanningshalten i Allahs ord i Quranen, där Han säger att mördar man orättvist en enda själ så är det som att hade man mördat hela mänskligheten! Tror ni dumma åbäken alltså att dess mera ni upprepar rena rama lögner som hittats på från början, att dessa då blir sanning då? Hur kan ni se er själva i spegeln och i bibehållen självrespekt kalla att ni ’läker’ då det enda ni i verkligheten sysslar med är hjärntvätt på mass nivå, med vilken vi nu vet ni i längden då ni malt era lögner och allvarligt stört och skadat dem ni i läkare-eden svurit att värna? Ni är ju inte riktigt kloka allvarligt talat. Ni står för ett fullständigt korrupt system! Fullständigt!
Vad är det alltså för fullständig gallimatias ni upprepar som riktiga idioter år efter år? Inget av det stämmer ju! Inte ett ord sanning kan ni tala. Ni hör sannerligen eller egentligen hemma på dårhus själva. Där passar ni. Nu vägrar jag säga ett ord till och lämnar denna lögnens sal!; ja, man vet ju redan vilka lögner ni har att komma med! Tänk att ha blivit så fördummade av maktgalenskap att man inte ens behöver vinnlägga sig om att ens behöva låtsas vara övertygande i sin argumentation. Då har man verkligen nått botten! Den ABSOLUTA botten. Ni kommer aldrig få sista ordet, ALDRIG, ty en ingrodd lögnare får aldrig det. Frukta Domens dag, det säger jag bara, men det enda ni då kan komma på är att anmäla mig för hot! Detta visar dock bara vilka fullständiga satanister ni är! Men dumbommar återigen; intelligenta satanister vet åtminstone att Gud existerar och att det finns en domedag.. Men för er är det alltså ett hot. Ja, nu lämnar jag salen med dem orden. Lycka till säger jag bara. (lämnar salen)
Och elit nicke tänkte skälmskt: nu har jag enormt försprång framför august! Ja, det fuskade jag mig till genom att kuta genom skogen!! Och nu står jag här och passar skälmskt så att det ska framstå som att han jagar mig. Ja, el-li-tten körde alltid med samma fula taktik, och sen skällde hyenorna i tak-ktik: här lasse lasse liten han går där sliten ! Medan vi kända parti människor glider på nån klubb som vi inbjöd lasse liten till OCH ETT ENDASTE SAMTAL han gör nu, som vi vägrar svara på vår lur innebär en plågsam markering: lasse liten får inte vara med i vår förening!
Helgen innan häxprocessens dagliga 6 månaders fejk-process, där häxdoktorernas kommunistiska hantlangare i Förvaltnings-FELEN skulle utfärda sin vanliga dom av destruktion av en politiskt inkorrekt person, som skulle sättas på samhällets sopstation, så gick August ned till tunnelbanan som vanligt en Fredag kväll för att ta banan intill innerstaden som bara tog 6 minuter från hans hem-station..
Tre flickor i övre tonåren satt på en bänk över de tre spåren och en perrong i mitten, ty Liljeholmen var en knutpunkt, både för spårvagn, buss och tunnelbana, och om nätterna Jack varit efterlyst, hade han hört banan köra ut över vägen nedanför berget, och in i tunnelbane hallarna som var på andra sidan vägen, ett hemtrevligt ljud.
De tre unga tjejerna, precis som tusentals andra unga tjejer August stött på, skrattade kåta när de såg honom, och vinkade på avstånd. De gjorde hjärtan i luften med sina händer och August gjorde samma hälsning tillbaka. Profet Muhammad hade sagt att man skulle frukta Gud vad gällde kvinnor, och att den bäste av muslimerna var den som behandlade sina kvinnor bäst. Och att om man fick en hälsning skulle man hälsa tillbaka med något likvärdigt, helst något ännu bättre. Så August tyckte det var fånigt att bara stå så där på avstånd utan att det hände någonting när det så uppenbart fanns intresse. Två unga blondiner satt straxt vänster om honom, och tittade svartsjukt på, snart kommer tåget, tänkte han. Så han gick över till andra perrongen för att prata med sina älskarinnor..
När han kom dit, var de dock borta. Han tänkte inget mer på den saken, utan gick ut ur tunnelbaneuppgången och tänkte att han skulle gå den korta biten in till staden..
Men, när han kommit en bit ändrade han sig, och gick ned till ursprungliga perrongen.. Han hade missat tåget som blondinerna tagit, men vad gjorde det, det fanns redan fler unga tjejer som riktade blickarna uppmärksamt mot honom.. Och så såg han plötsligt.. till sin fasa, de två unga älskarinnorna på andra sidan spåren, plötsligt stå med två vakter, och de pekade mot honom. Vakterna såg ut att tveka.. vad hade han begått för brott?, för att förtjäna denna fasa..
Han gjorde processen kort och gjorde slag i saken i sin ursprungliga plan, som ju varit att ta en promenad in till staden.
När han går längs vägen, ser han plötsligt flera polisbilar passera honom, och när han kommit över Liljeholms bron, så ser han en polisbil passera honom på andra sidan, blinka med blinkern och ko-vända innan korsningen..
JAG ÄR EFTERLYST.. tänkte han panik-slaget.. FÖR INGENTING.. DOM ÄR BEREDDA ATT ARRESTERA MIG FÖR VAD SOM HELST.. MINSTA LILLA SAK JAG GÖR..
Och han tänkte på despoten Odd Wingdahl, som skrivit: den som är beredd med sitt ’bu’ så fort jag gör något är ingen verklig fiende, den förtjänar den hänsyn som visas lom-hörda: att få tala utan att bli motsagd.
Men, Odd hade aldrig förstått Franz Kafkas Processen, ty han hade aldrig varit utsatt för en sådan förföljelse Jack och Nils K. funnit sig i.. och Svenska Akademien hade visat sig vara en orgie-institution, som utnyttjade svenska unga tjejer.. Ingen i Akademien hade dock dömts för detta, utan fått fortsätta, dock nu exponerade för allmänheten efter mer än 30 års svineri, där de utnyttjat Akademiens resurser för att ge sig själva fördelar och lägenheter och pengar som de utnyttjat för att bygga upp en falsk verklighet, där syftet var att knulla unga tjejer..
Men, varken Nils K. eller Jack hade ens fått ett omnämnande av Akademien, även fast de i majoritetens ögon skrivit den bästa litteraturen.. Och ifall så August och tidigare Nils K., som myndigheterna tillslut summariskt avrättat på öppen gata, ens talade med sina älskarinnor, så kunde alltså detta ge upphov till ett polisiärt pådrag av dom genomkorrumperade myndigheterna. Det var Bernadotte släkten som satt på den falska tronen som gav upphov till detta; dom tog varje chans att förfölja den skola Nils K. skapat, enbart för att Nils K. varit modig nog, att inte ge upp Islam inför Prinsessan Madeleines önskan till giftermål med honom, utan propsade på att hon förvisso gärna fick bli en av hans kvinnor, MEN INTE DEN ENDA.. Bernadotte bara fejkade det att vara intresserad av Islam, i verkligheten förföljde dom muslimer, bara för att dom inte fick helt igenom sin vilja..
August hade skrivit en recension av Franz Kafkas Processen, utgiven efter Kafkas död 1925, när han spenderat sin fångenskap inne på avdelningen i samband med det absurda påhoppet pga. litteraturen han publicerat på bloggen:
Franz Kafkas Processen (övers. Karl Vennberg) är ett mycket genomtänkt – ja – visionärt – uppsatt skådespel – som på pricken visar vår moderna hemska verklighet. En realitet bakom det skådespel illusionen vi lever i dag efter dag: vad som händer om man inte är en lydig skatteslav – och icke är makthavarna till behag.
Det är givetvis de bedrägliga söta flickorna som är både startskottet för Processen – och som katalyserar dess slutscen: utan att vi dock egentligen kan beskylla dem för att bära det slutgiltiga ansvaret.. vad gör inte en kvinna med sin sexuella charm – för att blidka en supergrym övermakts darrande hand?!
Karaktären Leni t.ex. som arbetar hos advokaten Huld, som mat bespisare och givetvis också kock-sugerska, håller klienterna lugna med sina sexuella smekningar, och utverkar på detta vis att Huld betalar alla hennes räkningar.
Vad som slutligen får slutakten att ske – är uppbenbart det – att Josef K. – Processens huvudperson – tappar fattningen då det visar sig att Leni inte allena är bara honom till behag – utan en hora – som roat sig med honom ett tag.
Han tappar fattningen så att han ställer till en förfärlig scen med Advokat Huld, Leni och köpmannen Block.
Vad som slutligen fäller honom – är att han råkar försäga sig – pressad av avundsjukan mot den i samhällets förkastelsedom långt underlägsna i rang köpman Block. Så som advokaten uttrycker det:
Jag förmodar – sade advokaten – nämligen, att inte bara er felaktiga bedömning av mitt juridiska bistånd utan också ert beteende i övrigt har sin grund i att man, fast ni är åtalad, har behandlat er för hyggligt, eller rättare sagt, för slarvigt, skenbart slarvigt.
Josef K. tror genom detta att han har rätt till sunt förnuft – och att uttrycka sig – så som han ser det på goda grunden indignerad.
Men – verkligheten bakom maktens fasader ser inte ut så; där gäller total självgodhet mot alla underlydande, och advokaten vet det, men har försökt så gott det går att blidka K.s långsamma dödsdom i Processen.
Ledtråden får vi i början, där K. uppvaktar fröken Bürstner, som med största sannolikhet är en som känt sig tvungen att prostituera sitt kön till övermakten. Det talas om att K. sett henne i stadens gränder, uppvaktad av olika männen. När han såg, vågar sig på att kyssa henne ändå – faller bilan långsamt genom bokens drygt 300 sidor.
Processen börjar med ett burdust inklivande i K.s privat-liv.
Polisens springpojkar infinner sig en morgon plötsligt i hans rum på pensionatet, och beter sig som att de kunde göra vad som helst med K. och hans saker.
De är ovanligt tillmötesgående – visar det så småningom sig, och K. får dock fortsätta jobba som vanligt på sitt arbete – som prokurist på banken. Dvs. han FÅR vara en lydig skatteslav, men fortfarande häktad, precis som i ”psykiatriska” systemet.
Hans farbror fixar honom sen en släktings vakande tjänst – Advokaten Huld som offentligt biträde. Genom en fabrikör som har goda förbindelser med banken – får han så en personlig rekommendation till målaren Torelli. Torelli ger honom rätt i att han, fastän han huserar i en liten 1 rummare med icke öppningsbart fönster, kvalmig vindslya – med en säng och staffli och några tavlor – ju de facto – kan ha större inflytande för K.s frigivning – än t.om. någon officiell person – han är nämligen hov-målare: hovet i denna tid varande bestående av meritokratins utbildade idioti.
Målaren förklarar:
Dessa motsägelser är lätta att förklara, det är här tal om två olika saker, om det som står i lagen, och om det som jag har personlig erfarenhet av, det får ni inte förväxla. I lagen, som jag visserligen inte har läst, står naturligtvis å ena sidan, att den oskyldige frikännes, men å andra sidan står inte där, att DOMARNA KAN PÅVERKAS.
Denna sista satsmening stryker jag under – ty den står så oförblommerat fram, som en truism vi tar för självklar, men, som varje med inblick i systemet vet, är felaktigt. Det är den totala självsvåldigheten som regerar nämligen.
Målaren fortsätter.
Jag känner inte till något verkligt frikännande – det måste jag medge (har inte) någonsin (ha) bevittnat ett enda verkligt frikännande.
Förutom detta ’frikännande’ som i Torellis erfarenhet aldrig skett fanns det två andra möjligheter.
Torelli: skenbart frikännande och uppskov.. skenbara frikännandet kräver en kort och koncentrerad ansträngning, uppskovet däremot en mycket mindre men långvarigare.
”Då är jag alltså fri” sade K. tveksamt.
”Ja”, sade målaren, ”men bara skenbart fri, eller, bättre uttryckt, temporärt fri. De lägsta domarna har nämligen inte rätt att slutgiltigt frikänna, denna rätt tillkommer endast den högsta för er, för mig och för oss alla helt ouppnåeliga domstolen. Hur det ser ut där vet vi inte och vill vi, i förbigående sagt, inte heller veta.
Vid ett verkligt frikännande ska handlingarna i processen fullständigt skaffas undan; de försvinner helt och hållet, inte bara anklagelsen, utan också rättegången och till och med frikännandet förintas, allt förintas. Annorlunda vid det skenbara frikännandet. Med handlingarna i målet har det inte inträtt någon annan förändring än att de har berikats med intyget om den anklagades oskuld, men för övrigt avlägsnas de inte ur rättegångsförfarandet utan lämnas vidare till de högre domstolarna, kommer tillbaka till de lägre och pendlar med större eller mindre svängningar, med större och mindre stockningar. En vacker dag – ingen väntar det – råkar en eller annan domare mera uppmärksamt ta handlingen i sin hand, bli varse anklagelsen, i detta fall ännu giltig och förordnar omedelbar häktning.
Jag har här antagit, att lång tid förgår mellan det skenbara frikännandet och den nya häktningen, det är möjligt och jag känner till såna fall, men det är lika möjligt, att den frikände kommer hem från rätten och där möts av utsända som ska häkta honom på nytt. Då är det naturligtvis slut med livet i frihet.”
Vad K. alltså är åtalad för, är att inte ha vetat sin plats i obeliskens rike av Phallos-dyrkan: att ha förhävt sin potentialitet genom att uppvakta tjejer som stod ’för högt’ för honom på samhälls-stegen. Det skenbara frikännandet heter i Sverige att ’diagnosen tas bort’ och ’den är på väg att få LRV-lagen avskriven’; sedan har vi uppskovet, vilket i Sverige betecknas av s.k. ’öppenvård’:
Uppskovet består i att Processen för beständigt hålles kvar på det lägre stadiet. För att uppnå detta är det nödvändigt att den anklagade och hjälparen, men i synnerhet hjälparen, oavbrutet står i kontakt med domstolen. Jag upprepar, att det här inte behövs ett sådant kraftuppbåd som när det gäller att utverka ett skenbart frikännande, men väl behövs det en mycket större uppmärksamhet – måste med regelbundna mellanrum gå till den domare som handlägger målet och försöka hålla honom vänskapligt sinnad; Processen avslutas visserligen inte, men den anklagade är nästan lika säkerställd mot en dom, som om han var fri – . Jämfört med det skenbara frikännandet har uppskovet den fördelen, att den anklagades framtid är mindre obestämd, han förblir skyddad mot den skräck, som de plötsliga häktningarna injagar, och behöver inte vara rädd för att vid tidpunkter, då andra omständigheter är så ogynnsamma som möjligt, behöva lassa på sig de ansträngningar och sinnesrörelser, som hör ihop med arbetet på ett skenbart frikännande.
Poängen är att den satanism som Josef K.s fall blottar för läsaren – skulle ha varit i princip densamma om K. hade varit en muslim som inte ens var ensam i enrum med en kvinna han inte var gift med. Satanismens avund skulle drabba en sådan person med:
’som en hund!’ rungar slutraden ut när K. fått kniven i hjärtat. ’ det var som om skammen skulle överleva honom.’
”men saken är klar”, sade K. ”och din första tolkning var alldeles riktig. Först då lämnade dörrvakten den förlösande upplysningen, när den inte längre kunde hjälpa mannen.”
Processen skrevs under det brinnande första världskriget och sionisternas röda maktövertagande av Ryssland. Den absurda verkligheten i t.ex. Bela Kuns skräckvälde i Ungern 1919 och Tysklands enorma nederlag, och dess konkurs otroliga inflation.
Processen, är en grundbult för vår förståelse av samhällets sjukdom: ränta.
Alla i systemet som har något inflytande med sin position i boken, ockrar på den information och hjälp – om än så relativ till sin omfattning. Ingen själv uppoffrar sig, alla tycks förakta idealism och leva undertryckta av domstolsväsendets ideologier. Dessa tillfälliga irrbloss nämns dock ej alls i boken – vilket på sätt och vis är det som gör boken till en klassiker.
Dock till kanske viss del K. åtminstone i det att han är intresserad av att se slutet på den absurda Processen ser den också. Det är det sista han ser i livet. Den blänkande slaktar-kniven: ’som en hund!’ det var som om skammen skulle överleva honom.
Som kontrast mot dom svenska myndigheternas ständiga trakasserier och olagliga arresteringar, kemiska torteringar och tillfälliga kastreringar, olagliga inlåsningar på obestämd tid, mm. Så stod de kriminella invandrar gängens respekt inför Nils K.s Naqshbandi skola nu representerad av Jack Black och vari även August var medlem i, som ett smärre mirakel i jyssthet. Åtminstone i kontrast och jämförelse.
Allmänt sett begick dom dock stora grymheter; gruppvåldtäkter av unga flickor, rån, sprängningar, och mord var och varannan dag, men när det gällde August och andra troende i Nils K.s fotspår, så var de försiktiga.
Jack Black hade för några veckor sedan fått se prov på den enorma respekt som Nils K. lämnat efter sig, då han och Göran promenerat på en folktom del av stan, och ett gäng som haft span på avstånd kom upp bakom dem.. uppenbarligen med intentionen att råna dem. Då de sett Jack Blacks ansikte, sa en av dem: det är Jesus, låt oss gå här ifrån. Vilket de gjorde.
monoteismens pärla: kvalitet istället för kvantitet – den konstanta kampen mot den utbredande vulgaritet / där när kvaliteten väl fattats, kan vara fler-taligt, superlativet, multiplicerat i ’spots of time’. / mitt konstnärskap kämpar mot den utbredande vulgariteten / mot okänslighet och dumheten, där dumhetspöbeln dyrkar tal som lika gärna kan genereras i databasen / och gäspar dampt, om du inte har dem, de rätta talen, i kvantitet / och livet mer och mer bestäms av själs-lös AI. Ett helvete av meningslöshet. / genom att jag idealistiskt slåss mot allmänna vulgariteten / finns det inga fula ord i författarskapet, även fast så kan verka i skenet.
Jack Black 6 Mars 2024