Torsten Föllingers Genial Singing Lessons

Förord, Lars Larsen – Min andliga självbiografi

 

Lars Larsen- som med många andra ”intellektuella” tror att belästhet och intelligens kvot avgör epigoni inom poesi ’klassikerna förenklar – epigonerna försöker försvåra’ – förklarar han i ett nummer utav Sela – hans egen tidskrift som han bara tryckte upp i ett exemplar. Detta är givetvis orsaken till varför han aldrig lyckats som poet – men däremot som litteraturhistoriker i mild grad – men mest som sin egen historiker i detta verk som jag nu presenterar – Min andliga självbiografi. Hans dikter blottar vanligtvis den skizophrena karaktär, som i trots emot den plats samhället tilldelat en person – syftar på det ”högsta” och faller i vanmakt på vägen till uppnåendet. ”Sikta emot stjärnorna och du träffar skogsbrynet” skrev van Gogh i sina brev. Frågan är bara om Lars William Larsen, träffat skogsbrynet. Frågan är om han lyckats sätta sig i en korrekt polemisk position gentemot etablissemanget. ”Ska man bryta emot smakens gränser måste man ta ledningen” skriver Horace Engdahl i Cigaretten efteråt. Lars William Larsen har dock inte lyckats ta ledningen poetiskt, som han syftat till, eller litteraturhistoriskt, där han utövar en frenetisk intellektualitet som känns splittrat.

Detta ödesdigra misstag, denna felbedömning utav poesin verkar med största sannolikhet den skizophrena självhävdelserna i dikterna, - som utav läsaren upplevs som vulgärt och äckligt. Han skriver exempelvis om en påhittad anfader som släpper oxymoroner och spelar munspel på det. Det upplevs på inget vis rent, utan som en smutsig fantasi utav en vansinnig galning. Lars William Larsen, är dock inte någon vansinnig galning, utan en mycket beläst intelligent person, som tyvärr, utav oklar anledning inte lyckats bli poet trots att han syftat emot det. Min andliga självbiografi, är däremot ett högst lyckat litterärt verk, i stil med Bashos reseskildringar. Precis som Basho, tröttnade Lars William Larsen på civilisationens begränsningar och sade upp sin lägenhet för att sova utomhus. Precis som Basho har han vandrat ofantliga sträckor, även med sin flickvän Titti Spalltro, men, han har aldrig lyckats skriva en enda haiku – aldrig en dikt. Konstigt, kan man tycka – när alla förutsättningar för det finns. Men, kanske var det just föresatsen att skriva poesi, som hindrar verket att födas. Harry M Hällgren, Bruno K Öijers vän, frågade mig en gång på telefon, då han skulle bjuda in mig på en fest där Bruno K Öijer skulle närvara, varför jag började skriva dikter. Jag skämtade med honom och sa; för att jag ville bli poet. Han bjöd inte in mig till festen.

Författaren stångas med det obegripliga, och vänder sig till det vilda för att rena sig själv ifrån oförmågan. Man skulle kunna citera det gamla talesättet;  vägen till Helvetet är kantad utav goda intentioner – och säga att i Lars Larsens fall är intentionen verkligen högsyftande och ärlig.

Men – han missar trots sin belästhet viktiga historiska sammanhang – och har t.ex. en missuppfattad och skev bild utav nazismen och Adolf Hitler. Politiskt må han vara en idiot och lägga sina sympatier på Miljöpartiet och Vänsterpartiet, (må Allah låta dem brinna i evigt helvete) – men – sådant kan ju ändras med information. Vad dock hans religiösa fanatism lett honom fram till är ateismen, vilket ju definitivt är ett steg emot Helvetet.

Islam varnar tydligt sina nyfunna följare att vara extrem i religionen, då Iblis lurar muslimer på detta vis.

Islam däremot säger, att intentionen är prejudicerande för handlingen. ’Alla handlingar bedöms utefter intentionen’ Just därför har Lars William Larsen klarat sig så bra som person, och hans ateism upplevs ej som störande i kontakten med andra människor.


https://archive.org/details/FaserIMinAndligaUtveckling3.EnSortsAndePsykologiskSjlvbiografi

boken kan läsas på denna länk.